Skriv ut

Forskargrupper runt om i världen har framgångsrikt flugit autonoma drönare inomhus men få har kunskapen att flyga autonomt i mörka och ostrukturerade bergrum eller gruvgångar, något som en forskargrupp i Luleå lyckats med.

– Drönaren är programmerad att analysera sin omgivning och att fatta egna beslut, till exempel för att självständigt kunna undvika hinder, säger Christoforos Kanellakis, robotikforskare vid Luleå tekniska universitet i ett pressmeddelande.

Autonoma drönare kan komma att användas inom många olika områden, till exempel för riskfyllda inspektioner i otillgängliga miljöer som idag utförs av människor. En autonom drönare kan till exempel skickas in i gruvor direkt efter sprängning eller ras, in i byggnader efter en jordbävning eller högt upp i vindkraftverk.

Förutom säkerhetsaspekten kan självkörande drönare få betydelse genom att minska kostnader och troligen att säkerhets- eller underhållsarbete utförs snabbare än av människor. Dessutom är det sannolikt att drönarens analyser är mer precisa.

Fältförsöken med autonoma drönare som Luleå tekniska universitet gör, visar att robotikgruppens drönare, klarar den svåra uppgiften att navigera självständigt i bergrum eller i en gruva. Lokaliseringen är ett delikat problem för drönaren att lösa, eftersom drönaren inte vet var den befinner sig i relation till omgivningen, vilket kräver mycket beräkningskraft och komplicerade styralgoritmer.

– Drönaren använder information från flera sensorer ombord för att lösa lokaliseringsproblemet. I vårt fältförsök beordras drönaren att gå framåt längs tunneln. Vi har utvecklat algoritmer, som korrekt ska kunna reglera drönarens riktning, säger Christoforos Kanellakis.

Arbetet med autonoma drönare vid Luleå tekniska universitet sker i nära samarbete med bland annat NASA (länk). Robotikgruppen vid Luleå tekniska universitet deltog nyligen i NASA:s lag i tävlingen Subterranean Challenge, där de kom på andra plats.

 

Kategori: Nyheter