JavaScript is currently disabled.Please enable it for a better experience of Jumi.
 ETN.fi  Annonsera Utgivningsplan Månadsmagasinet Prenumerera Konsultguide Om oss  About / Advertise
lördag 14 december 2019 VECKA 50
Guidelines for contributing Technical Papers: download PDF

Linux och realtid – låter som ett omaka par. Men Microchip har en resolut lösning som utnyttjar att minnessystem och Risc-V-kärnorna är konfigurerbara i FPGA-systemkretsen PolarFire.


Ladda ner artikeln här (länk, pdf).

Fler tekniska rapporter finns på etn.se/expert

Definitionen av ett realtidssystem, i sin enklaste form, är ett inbyggt system som periodvis exekverar deterministiskt. Determinism är ett grundläggande krav på realtidssystem eftersom de typiskt styr maskiner. Ingen vill ha en numeriskt styrd borrmaskin som tar sig från punkt A till punkt B på 10 millisekunder på tisdag men behöver 20 millisekunder på onsdag. Likaledes bör en pilots styrsystem kontrollera flygplanets vingyta på exakt samma sätt, varje gång och under alla förhållanden.

Figur 1 visar ett deterministiskt system där det sker periodiska avbrott och avbrottsrutinen hanterar tidskritisk kod. Exekveringstiden för den koden är och måste vara deterministisk, annars får man ett system som uppför sig som figur 2, som störs av oregelbundna uppdateringar av maskinvaran.

Inbyggnadssystem behöver ofta den funktionsrikedom som finns i Linux och tillhörande mellanvara. Men Linux kräver en minneshanteringsenhet (Memory Management Unit, MMU) för virtualisering av fysiskt minne. Processorer med inbyggd MMU har även cache, åtminstone L1-cache och i många fall även L2-cache. Tyvärr är cache och determinism ömsesidigt uteslutande, vilket demonstreras i figur 3 – cachemissar i L1- och L2-cache introducerar tidsjitter. Orsaken är att processorns pipeline måste pausa medan cache-linorna fylls på. Ett större cache skulle kunna minska frekvensen av cachemissar, men aldrig ta bort dem helt och hållet.

I processorer som kan köra Linux är prediktorn (branch predictor) ytterligare en källa till exekveringsjitter. En prediktor gissar vilken väg exekveringen kommer att ta genom koden, för att kunna fylla rörledningen i förväg och på så vis öka genomströmningen. Oavsett implementering gissar prediktorn fel ibland. Vid sådana misstag töms rörledningen vilket rubbar determinismen.

När en avbrottsrutin startar baseras prediktorns exekveringshistorik på programhoppen i huvudrutinen, inte i avbrottsrutinen. Det leder till tömningar av rörledningen, vilket gör att exekveringstiden varierar från en avbrottsrutin till en annan. Genom att använda en processor som tillåter programmet att stänga av prediktorn kan du ta kontrollen över denna indeterminism, om än till priset av att du offrar en del prestanda.

Vissa processorer kan köra Linux men inte exekvera kod deterministiskt och andra kan exekvera kod deterministiskt men inte köra Linux. Visst vore det trevligt med en arkitektur i verktygslådan som kunde bådadera? Och det finns faktiskt, i Microchips Risc-V-baserade FPGA-arkitektur för PolarFire.

Figur 4 visar fyra stycken Risc-V-cpu:er (av arkitekturen RV64GC) som kan köra Linux eftersom de har MMU, och en femte (RV64IMAC) som saknar MMU och därmed inte kan göra det. I övrigt är skillnaden mellan RV64IMAC och RV64GC att RV64GC arbetar med flyttal i dubbel precision.

För att öka arkitekturens determinism kan kärnornas prediktorer stängas av, enligt tidigare resonemang. Det kan antingen göras direkt vid uppstart eller under det att avbrottsrutiner körs.

För att ytterligare trimma determinismen saknar alla fem kärnorna out-of-order-rörledningar. Detta stoppar som bonus cyber­attacker av typerna Spectre och Meltdown.

Hittills har vi endast diskuterat determinism i cpu-kärnor. Men kod exekveras från minnet, så låt oss ta en titt även på minnessystemet i PolarFire. För det första hålls minnet koherent (samstämmigt) vilket betyder att alla kärnor ser samma innehåll i sina lokala kopior av minnesceller. Minnesceller som bara existerar i en enda kopia är uppenbarligen redan koherenta, medan minnesceller som finns i flera kopior i olika delar av minneshierarkin hanteras i en så kallad koherens-manager.

Minneshierarkin i PolarFire har tre cachenivåer: L1, L2 och L3 där det sistnämnda utnyttjar en härdad 36-bitars styrkrets för LPDDR3/LPDDR4 och DDR3/DDR4. De fyra extrabitarna är felrättande koder för SECDED det vill säga korrigerar enkla bitfel och detekterar dubbla (single error correct, double error detect).

RV64GC-kärnorna, som används för att köra tillämpningsprogram, har ett 32 kbyte åttavägars mängdassociativt I$TIM (instruktionscache av typen TIM, Tightly Integrated Memory) och ett dito D$TIM för data. De kan båda konfigureras ner till ett envägscache. RV64IMAC används som övervakningskärna (Monitor) och har 16 kbyte tvåvägars instruktionscache och 8 kbyte datacache. D$TIM är en scratchpad, ett kladdpapper för data som kod kan exekveras från. L1-TIM är deterministiskt med kort åtkomsttid och stöder SECDED.

L2-minnessystemet består av 2 MB SECDED-minne som kan konfigureras på tre sätt: som ett 16-vägars mängdassocierat cache, ett LIM (Loosely Integrated Memory) eller ett scratchpad. LIM-minne kan fästas vid en processor och storleksbestämmas med cachevägar. LIM-minnen kan med andra ord konstrueras i 128 kyte-block (vägar) och tilldelas exklusivt tillträde till en processor.

Konfigurerat som LIM får L2 deterministisk åtkomst till sin kärna och blir automatiskt koherent eftersom inga kopior av innehållet delas med L1 eller L3. LIM är idealiskt för deterministisk exekvering av kod i både huvudtillämpning och avbrottsrutiner. ­Figur 5 visar ett deterministiskt system där L2 är konfigurerat som ett LIM och L1 som ett TIM.

Eftersom prediktorns förutsägelser om programhopp ibland slår fel, kan det tyvärr fortfarande uppstå variation i exekverings­tiden för avbrottsrutiner, även när L2 konfigurerats som LIM. Figur 6 visar exekveringen av en tillämpning när L1 är konfigurerat som ett TIM och L2 konfigurerat som ett LIM. Den horisontella axeln visar avbrott och den vertikala visar cykeltiden för avbrottsrutiner. Som synes varierar exekveringen för avbrottsrutiner över tiden.

I figur 7 stänger vi av prediktorerna – och erhåller som belöning vår önskade deter­minism.

Precis som LIM, kan scratchpad-minnet konfigureras i block om 128 Kbyte och tilldelas till cpu-kärnor. En scratchpad passar utmärkt som en delad minnesresurs mellan en processor som exekverar kod från LIM och processorer som exekverar kod – vanligen Linux– från delsystemen L1/L2 och L3. Om RV64IMAC-programmet skriver data i sin scratchpad och en kopia av den minnesplatsen samtidigt existerar någon annanstans i L1/L2/L3 ser koherens-managern till att koherensen garanteras. På så vis kan ett ­realtidsprogram på ett koherent sätt dela data med en användarprogram i Linux.

Figur 8 visar ett av flera sätt att konfigurera det som kallas PolarFire SoC Microprocessor Subsystem. RV64IMAC-kärnan hanterar realtidsfunktioner och RV64GC-kärnorna kör Linux. Om en realtidsfunktion kräver flyttalsprestanda kan du använda RV64GC till detta eftersom dess prediktorer kan stängas av och minnessystemet L1 kan konfigureras som ett TIM.

Sammanfattning
Determinism är fundamentalt för realtidssystem. Det finns många processorer på marknaden som kan köra Linux men inte kan exekvera kod deterministiskt och det finns andra som kan exekvera kod deterministiskt men inte kan köra Linux. PolarFire SoC har ett unikt, flexibelt minnes-delsystem som gör att hårda realtidsapplikationer och Linux-applikationer kan samexistera på ett flexibelt, koherent sätt.

MER LÄSNING:
 
Branschens egen tidning
För dig i branschen kostar det inget att prenumerera på vårt snygga pappers­magasin.

Klicka här!
SENASTE KOMMENTARER
Kommentarer via Disqus

Vi gör Elektroniktidningen

Anne-Charlotte Sparrvik

Anne-Charlotte
Sparrvik

+46(0)734-171099 ac@etn.se
(sälj och marknads­föring)
Per Henricsson

Per
Henricsson
+46(0)734-171303 per@etn.se
(redaktion)

Anna Wennberg

Anna
Wennberg
+46(0)734-171311 anna@etn.se
(redaktion)

Jan Tångring

Jan
Tångring
+46(0)734-171309 jan@etn.se
(redaktion)